Lidingös historia som boplats går tillbaka till vikingatiden. Lidingö var ett bondesamhälle med många mindre gårdar från tidigt 1200-1300 som förvärvas av Bo Johnsson (Grip) under perioden 1376-1381. Hans markområde omfattande större delen av Lidingölandet. Lidingö tas över av Gustav Axelsson Banér på Djursholms slott på slutet av 1400-talet. Johan Gabriel Banér d.y. sålde alla s.k. frälsehemman på Lidingö 1775 till förmögna Stockholmare.
Lidingö villastäder byggdes upp genom bolagsförvärv av mark med början 1906, som tidigare använts som jordbruksmark, och styckas upp. 1900-talets industrialisering gjorde sitt intåg på Lidingö med AGA (1910) som största företag. Efterkrigstidens koncentrerade bostadsområden med flerbostadshus byggdes upp från omkring 1950 fram till början av 1970-talet.
Lidingö Villastads Gille bildades 4 oktober 1911. Initiativtagare var bergsingenjören Emil Öhrn och det hölls ett första konstituerande sammanträde på Lidingö Kägelbana belägen vid Floravägen i Lidingö Villastad. Syftet med Gillet var att bröderna skulle beredas nöje och trevnad men också utgöra en politisk faktor för Lidingö kommunalpolitiks sunda utveckling.Av stadgarna framgick att det var endast mantalsskrivna herremän över 25 år och boende I Lidingö Villastad som kunde väljas in som Gillebroder.
Redan på Gillets andra sammanträde avlöstes Emil Öhrn som ordförande (begreppet Ålderman kom 1923) av ingenjör Edvard Planck, som stannade på posten till 1913. Det hölls för övrigt på restaurang Höganloft i Kyrkviken, som blev Gillets första regelbundna samlingslokal. Här antogs regler för inval och stadgar. Redan från start bestämdes också att det skulle hållas två sammanträden i månaden, ett en tisdag då kommunalfullmäktige sammanträdde för att diskutera kommunala frågor, och ett till 14 dagar senare, som helt skulle ägnas åt förströelse och längre fram också åt kortspel.
År 1910 hade Lidingö blivit köping och vid kommunalstämman 1911 valdes nya fullmäktigeledamöter. Bland de fjorton valda kom tio från Lidingö Villastad och var också medlemmar i Gillet. Det blev ett naturligt behov för dessa nyvalda att få diskutera stämmans frågor i förväg, något som skedde vid det nybildade Gillets sammankomster.
Lidingö Villastads Gille blev under de första åren på tiotalet en sammanslutning för diskussion om lokalpolitiska ämnen, som brofrågan, skolfrågan (skapandet av Lidingö läroverk), stadsplaner med mera. Lidingö Villastads grundare Hjalmar Andersson, sedermera Arwin, kom att bli en viktig person. Ehuru ej Lidingöbo invaldes han som medlem i Gillet. Man kringgick sina egna bestämmelser genom att direkt utse honom till hedersmedlem, då han gav Lidingö Villastads Gille ekonomisk ryggrad genom en storstilad donation.
År 1911 fanns det bara en möjlighet att från Lidingö ta sig in till fastlandet. Det var den flottbro som från 1884 förband Ropsten med Herserud. För att kunna etablera den nya villastaden på Lidingö, vilket var Hjalmar Arwins vision, behövdes en fast broförbindelse mellan Ropsten och Lidingö.
Det tog mycket lång tid för de styrande i Stockholm att fatta beslut om detta. I avvaktan på beslutet löste Arwin frågan med en färja som kunde frakta spårvagnarna som trafikerade sträckan Kyrkviken- Islinge över Värtan till Stockholm. Det blev en succé. Inte förrän 1925 blev en ny bro färdig och spårvagnar från både norra och södra Lidingö kunde frakta lidingöbor ända in till Stureplan.
En orsak till att Lidingö Villastads Gille ville påverka det kommunalpolitiska skeendet var att det fanns en viss rivalitet mellan å ena sidan Norra Lidingö (läs: Villastaden) och å den andra Södra Lidingö.
Det skulle dröja till 1925 innan Lidingö Gille kom att omfatta hela ön. Men redan långt innan dess hade intresset för kommunalpolitiken mattats väsentligt, och från ett sammanträde i december 1918 upphörde Gillets inblandning i Lidingös kommunala sfär. Man övergick också till att hålla endast ett sammanträde i månaden.
Efter den första tioårsperioden var tiden mogen att omarbeta stadgarna. Samtidigt ville man ge dem ett anslag av gamla tiders Gillen, genom att införa en rad nya begrepp såsom Ålderman, Skrifvare, Skattmästare, Gillemästare, Skaffare med flera benämningar samt införa vissa nya ritualer. Tioårsjubiléet hölls på Wilhelmina Skogs Foresta med ett 30-tal Gillebröder närvarande. Foresta kom från 1922 att, med undantag för vissa avstickare till grannstaden Stockholm, bli Lidingö Gilles stamlokal fram till 1943. På Årsgillet den 26 oktober 1922 beslutades också att ordet ”styrelse” skulle bytas ut mot ”nämnd” och förslagen till nya titlar antogs enhälligt. De gäller ännu i denna dag.
Efter att hela Lidingö blev ett upptagningsområde för nya Gillebröder kunde man inte längre bibehålla det ursprungliga Lidingö Villastads Gille, och 1927 ändrades namnet till Lidingö Gille. Tio år senare, 1937, ändrades efter hårda debatter invalet av nya Gillebröder från balloteringsförfarandet till en valnämnd, som behandlade förslag efter tillstyrkan från två Gillebröder. Här ska också nämnas att Lidingö Gilles emblem med V-tecknet (som dock inte har något med Winston Churchill att göra) skapades. Emblemet lever kvar på brevpapper, och bordsstandar.
Lidingö Gilles 25-årsjubileum hölls på Foresta med 40-talet närvarande bröder, medan 30-årsjubiléet arrangerades på restaurang Tattershall i Stockholm i skuggan av det andra världskriget. Trots detta blev 40-talet ett av Gillets höjdardecennier med Gösta Settergren som verbal och driven Ålderman och med författaren Waldemar Hammenhög som Skrifvare. Såsom protokollse-kreterare, som Hammenhög kallade sig själv, lyckades han med konststycket att vid något tillfälle skriva ihop ett protokoll på fem-sex sidor utan att ens närvara på det aktuella Gillemötet. I skarp kontrast till detta står ett antal tunna protokoll av nya Skrifvare från 40-talets mitt, innehållande några få rader, och ibland saknades helt protokoll.
Sedan Foresta upphörde att vara Gillets hemvist på grund av restaurangens svårigheter att hålla öppet, riktades blickarna mot det närbelägna Millesgården, där professor Carl Milles och hans hustru Olga residerade, men med vissa pekuniära svårigheter att driva etablissemanget.
Lidingö Gille gick då in med ett belopp på 500 kronor för att rusta upp vissa lokaler, bland annat stora ateljén, som skulle återbetalas mot entréavgifter. Millesgården användes första gången vid novemberstuga 1943.
Det skulle dock visa sig vara en alltför gigantisk uppgift för Lidingö Gille att hålla Millesgården om ryggen, och efter beslut i maj 1946 övergavs Millesgården som lokal. Då hade flera sammanträden redan hållits på andra platser, bland annat på Gåshaga Värdshus, där också 40-årsjubiléet hölls den 3 oktober 1951 med 135 närvarande bröder och damer.
Från och med hösten 1946 skulle en lång period inledas på restaurang Carla på Torsvikssvängen, där så småningom restauratören Paul Pfeiffer med hustru Jorun bidrog till att denna lokal kom att betraktas som den bästa Gillestugan av alla dem där Lidingö Gille huserat. Möjligen med viss konkurrens på senare år av Lärargården och restaurang Paul Petter, i det första fallet för lokaliteterna och i det senare för den goda matens skull.
Den 4:e oktober 1961 firade Lidingö Gille sin halvsekellånga tillvaro som ordenssällskap på ön. Jubiléet hölls på ett upprustat Foresta, där nära 300 Bröder och damer tillsammans bjöds in till en festmåltid och Högtids-gillestuga. Vid detta tillfälle överlämnades av gillets damer, en brudkrona i present, som sedermera överlämnades till kyrkan för att bäras av i första hand döttrar till Bröder i Gillet.
Strax innan jubiléet nedlade mångårige Åldermannen Sven Björholm Gillets stav och ersattes i september 1960 av majoren Sten Looft. Hans tid som Ålderman blev dock kortvarig, då han avled innan årsskiftet 1966/67. Det råkade sammanfalla kort efter med hans femtionde Gillestuga i obruten följd och även hans 60-års dag.
Under 60-talet inledde Lidingö Gille att hålla sina vårfester – oftast med damer – på fagra platser såsom Svenska Handelsbankens lokaler på Södergarn eller speciella platser som Tullinge Flygflottilj där vice Åldermannen Eric Raab stod som värd.
Restaurang Carla var också under 70- och 80-talen gillelokal, vilket underlättades av att Paul Peiffer upphöjdes till Gillebroder, ehuru han oftast mer presiderade som värd än satt med vid borden. Den 18 januari 1994 hölls där den sista Gillestugan sedan Paul Pfeiffer 1964 övertagit ruljansen. Då hade Paul hållit 30 tidigare julbord – oöverträffat vad gäller tillvalsmöjligheter och smaksättning – utöver alla ordinarie Gillestugor.
1970-talets Ålderman var Fredrik Taube, som bjöd in till storstilade vårträffar på Skeppsholmen och införde egenhändigt ihopsnickrade dagsverser som hälsning till Gillets skål. Han var också den som införde den särskilda Gillenålen. Han efterträddes 1982 som Ålderman av dåvarande stadsfullmäktiges ordförande Carl-Fredrik Barje.
Året innan hade firats Jubelår med 70-årsjubileum och utgivandet av Gillets minnesskrift 1911-81 författad av Gillebroder Gösta Orneman. Jubelår i alla ära, men Gillets ekonomi var inte den bästa. Verksamheten skulle räddas av en donation på 15 000 kronor från framlidne Gillebrodern Erik Johnsson, och som bidrog till att Lidingö Gille kunde se framtiden an med god tillförsikt. Faktiskt än i dag!
En av Gillets traditioner under alla åren har varit att hålla sig med en Storsångare, som stämmer upp preludiet och visor till snapsarna. En sådan glädjespridare var skådespelaren Hans Strååt, som senare kom att ersättas av Bertil Arn som Storsångare. Ibland framträdde Arn-kvartetten som Gillekör vid festliga tillfällen. Numera har det skapats en ny Gillekör under ledning av Storsångaren Carl Olof Smedmark med flera.
Med 90-talets början tackade Åldermannen Carl-Fredrik Barje för sig och nyvaldes Bengt Magnusson som Ålderman och med Broder Sven Plex Petersson som vice Ålderman. Den senare övertog 1996 Åldermannasysslan, och införde under sin tid i ämbetet hemliga gäster. Sådana var till exempel OS-guldmedaljören Anders Gärderud, Vasaloppsvinnarna Örjan och Anders Blomquist, sportjournalisten Bengt Grive och Svenska Dagbladets Tecknar-Anders.
1900-talets sista Gillestuga, Gåsagillet den 16 november 1999, hölls på Lärargården och med Julagillet avslutades verksamheten därefter 56 Gillesstugor i dessa lokaler. Ny lokal blev den centralt belägna Ägglådan i Lidingö Centrum med krögarparet Jan och Annika Naenfelt som svarade för brödernas lekamliga välfärd. Här infördes begreppet Lilla baren, där Bröderna kunde svalka sig med mer eller mindre alkoholhaltiga drycker. Sven Plex Petersson överlämnade åldermannaemblemet med kedja att hängas runt halsen till Brodern och namnen Bengt Petersson 2001.
På Årsgillet i september 2002 hyllades den nyligen bortgångne hedersbrodern Kurt PHalén, normalt bara PH kallad, allmänt ansedd som Gillets störste Globetrotter. Det antal vykort, som PH skickat från mer eller mindre avlägsna platser på denna jord, fyller en ansenlig låda i Gillets arkiv som förvaras i Lidingö Stads arkiv.
Ägglådan upphörde med sin restaurangverksamhet i januari 2008, och under något år skulle åter Foresta bli en parentes i Lidingö Gilles historia. Sökandet efter en något billigare lokal landade slutligen på restaurang Paul Petter i Lidingö utbildningscentrum, f d Missionsskolans lokaler.
Det händer aldrig att Lidingö Gille missar ett jubileum. Självklart inte heller hundraårsdagen som firades på Wijks konferensanläggning i Elfvik den 1 oktober 2011 med 96 festklädda Gillebröder och 90 sköna damer närvaran-de. Nyvalde Åldermannen Göran Sjöberg presiderade som värd, Gillebroder Hans Barje höll tacktalet och Gillebroder Erik Forsgren talet till Kvinnan och Elsa Sjöberg talet till Mannen.
Jubileumskvällen inleddes med ett nyskrivet Kammarspel anno 1911 producerat av Gillebroder Göran Sjöberg. Några av dagens Gillebröder gestaltade tidigare Gillebröder från startåret 1911 i en mycket uppskattad föreställning. Även den för jubileumsdagen nybildad Gillekören framträdde. Efter en mycket lyckad jubileumskväll kunde alla gästerna återvända hem i framkörda bussar med den nyskrivna Jubileumsboken ”Lidingö Gille 100 år – 1911-2011” i sin hand, författad av Gillebroder Lars G. Lindström och med hjälp av en redaktionskommitté bestående av Bröderna Magnus Anderberg, Rune Andersson, Lars Dessen och under överinseende av Åldermannen Göran Sjöberg. Till ny Ålderman efter Göran Sjöberg valdes 2014 Magnus Anderberg som 2017 ersattes av Rutger Palmstierna. Under denna period har Lars G. Lindström varit skrifvare och förnyat protokollskrivandet samt infört bildprotokoll på hemsidan.
ålderman Torbjörn Wancke, storsångare Ingemar Arn, gillemästare Göran Lerfors, vice ålderman Magnus Anderberg, gillesven Claes Trotzig. Sittande: Nyvalde ålderman Göran Sjöberg, skrifvare Hans Nicolaisen.
Lidingö Gille har nu inlett sitt andra sekel. Ordföranden i Jubileumskommittén Göran Sjöberg skriver med sin framtidsblick att Lidingö Gille ”ska fortsätta att vara en blandning av glad samvaro, trevliga gemensamma måltider och intressanta föredrag – en cocktail som stimulerar livsandarna och befäster vänskapen med likasinnade men ändå olika – män i Lidingö”. Detta sker numera sedan januari 2014 på Lidingö Golfklubb, där mottot är, liksom det varit på alla tidigare platser:
Genast lite gladare!
Gillets historia är nedtecknad av Lars G. Lindström, Gillebroder sedan 2006